Narkosen ringde inatt, Melker i respirator
En vääääldigt omtumlande natt när narkosläkaren ringer och berättar att Melker är sämre och dom måsta lagt honom i respirator!
Upp till avdelningen för att kunna lugna ner sig och där ligger min älskling lite blå i ansiktet av ansträngningen.
Och sköterskorna höll på sätta kateter på honom då han hade fått morfin och lugnande insatt.
Ja sen tillbaka till Ronald och försöka sova var ju nästan hopplöst!
På morgonen när vi kom såg allt ändå relativt stabilt ut, men vid halv 12 fick vi gå ifrån rummet då dom gjorde om rummet till en operationssal då dom skulle sätta CVK på Melker.
När vi kom tillbaka hade Melker fått två låsningsattacker (vet inte riktigt vad som menades med det) han andades iaf inte och saturationen hade gått ner till 50% och dom hade måsta handpumpa honom. Så dom försökte förbereda oss på att de kunde hända igen och att de kunde se hemskt dramariskt ut men dom var vana med det, ja så hela eftermiddagen har man suttit och varit rädd för att de skulle hända, orkar inget mer dramatiskt och akut nu!
Efter dom attackerna satt dom in mer lugnande så att han inte skulle orka försöka andas själv så att respiratorn skulle få göra allt jobb så melkers lungor ska få vila ut detta virus som gett Melker lungoninflamation. 
